Äntligen blev jag av med stygnen runt ögonen. Äntligen kan jag klia mig. Men detta blir jättebra. Skulle jag ju gjort för många år sen.

Nu har Tippa bott här i drygt en vecka och det känns som hon alltid varit här.

Tror nog att hon tycker det är ganska hyfsat att bo i Fjälkinge åxå. Det går ingen nöd på nån av oss.

Jag fick förmaningar från "den gamle" matten att hon inte skulle få lära sig att tigga här.

Men hallå Cecilia!!!!!!!!! Den hunden var ett fullbordat proffs när hon kom!!!!!!!

Inte ens Jaxon tigger som hon. Risken är att Hn, fröken Tippa lär våra djur en massa olater.

Kolla här bara:

För gud skull folk, ÖPPNA den där kylskåpsdörren nån gång!!!!!!!!!!!!

Det är riktigt mysigt när man kommer hem och båda hundarna hänger på grinden och välkomnar en.

Den ene, Jaxon, grymtar som en gris av lycka och den andre, Tippa, kvittrar som en kanariefågel. Lika lycklig hon.

De har väldigt märkliga ljud för sig den där Flax kullen.

En kall dag har det varit i dag och på morron promenaden var jag ute och plumsade över åkrarna. Inte tänkte jag på all snö som blåst dit under stormen. Det blev minsann motion som hette duga.

Men solen har tittat fram i dag och då fick ju kameran fram igen.

Och en av våra kära Woody Wood Peaker.

Vi har två av dessa som håller till här varje dag.

Båda hundarna har fått sig en genomgång av kammen.

Tippa fäller som bara den och är väl pälslös när Mogors komer hem. 

Lycka till på utställningen i Göteborg i januari. Hi hi. 

Jaxon däremot vägrar släppa ett endaste av sina valpstrån i från sig.

Men jag förstår honom, i denna kylan måtte de va gött och ha valppälsen kvar.

På lördag får vi väl fira dem lite eftersom de då blir 7 månader. 

Jisses vad fort det har gått. Snart dax för röntgen ju :-)