Två nätter utan att jaxon har kissat inne   .

Men han ska ut två gånger per natt och det blir ju liiite jobbigt. Hans syskon kan minsann hålla sig har jag hört  .

Dagtid har han numera själv lärt sig att gå ner för den stooora trappen på tre steg vilket gör det lättare för honom att klara det på dagen. SÅ länge dörren står öppen!!!!!! 

Sen gäller det att han säger ifrån så att vi "fattar" vad han vill när dörren är stängd åxå     .

Det tar sig även när det gäller vädret. Sola sken i morse och värmde så gott. Men givetvis var det ju tvunget att vi skulle ha regn åxå. Inte en dag utan. Och givetvis var jag ute på min power wallk just då.

Men det spelade inte så stor roll, det viktiga var att jag satt igång att walka igen efter nära två veckors uppehåll pga en jävla förkylning som inte vill ge med sig.

Å så fick jag åka akut till tandläkaren idag. Har varit "svullen" i munnen i tre dagar. Dock inte ont i tänderna. Obehagligt är det i alla fall. 4 tandläkare tittade i truten på mig utan att fatta vad detta var.   

De tom. såg blåmärke i munnen  . Inte sjutton vet jag vad det är om inte de vet. Inte kan det väl bero på för mkt. prat väl? De röntgade och petade och diskuterade men ingen blev klokare.

Ska tillbax på måndag om det inte gått över. Skulle inte förvåna mig om det beror på den ihärdiga förkylningen.

Mycket trist och sorligt att idag bli varse att ännu en berner blivit en änglahund.

Allt för tidigt. Det gör mig så ont. (Tänker på dig och din familj, "chstan")

Kan inte låta bli att tänka på denna änglahund och förtvivlan som jag vet att dess familj går i genom.

Och jag blir så påmind om våran egen sorg efter Barnabas som ju blev en änglahund den 14/5. (dagen innan Jaxon föddes).

Men tro inte att en ny hund läker några sår. Icke, en ny hund är en ny individ, men sorgen och såren finns kvar efter den man mist. Men för dens skull blir inte den nya hunden mindre älskad.

Barnabas och Ljungberg, bästisar i vått och  torrt. Numera änglar båda två.

Lite tung dag blev det ju trots lite sol.

FÖr att skingra tankarna åkte Thilde, jag och min mamma till skogen och plockade lite svamp. Med betoning på liiite. Någon hade varit där först.

För att inte snacka om hur vildsvinen ännavänt hela skogen till näst intill oigenkännelig. Vi som hittat och känt igen varenda sten, träd och tuva och vetat precis var "våra" svampar fanns. Nu är allt en enda oreda.

Nej, nu måste jag sluta och springa efter min dörrmatta som är på väg ut genom dörren. Dragen av liten Jaxon  . Ett redit litet busfrö den där killen.